Idag ser jag inte det som straff längre, utan som lättnad, åt två knäckebröd dock... Känner knappt hungern längre. Tankarna dock, dom förföljer mig precis som förut. Man kan inte tänka på annat än mat mat MAT. Imorgon ska jag på tjejmiddag, jag har planerat att inte äta på hela dagen så att jag kan äta lite på kvällen...

Imorse orkade jag knappt något, men efter knäckebröd och många glas vatten så hänger kroppen med. Hur skönt som helst. Mina ben känns konstiga dock. Undra om det har med det här att göra?

Fortsätter att straffa mig själv.. 2 dagar utan mat.
Förstår inte, jag skulle inte sätta mig i den här situationen igen. Det är väl lättare sagt en gjort antar jag. Just nu känner jag bara för att aldrig äta igen. Jag bröt ihop igen i tisdags, vi kan ju säga så här att den där idioten till människa(är han ens det) Simon dök upp på ett sätt. Det fick mig att tänka på mycket saker. Jag har verkligen låtit han förstöra mitt liv. Varför ska jag fortsätta med det?

Jag ser inte ut som jag vill se ut och jag måste göra något åt det. När jag inte kan ta mig i kragen och sätta igång med träningen ordentligt ja då får jag helt enkelt låta bli mat. Bryr jag mig verkligen om det leder till döden? Nej, det är värt det. Varför skulle jag leva ett liv som tjock när det inte passar mig och min personlighet. No thanks.

Det spelar ingen roll att min familj äter, äter och äter. Nu har jag viljan och kontrollen.

Jag bara failar och failar på allt jag gör.
Straffar mig själv... inte ätit något förutom tuggummi idag.
Skönt. Lättad. Jag vill bli smal igen.

Think thin?