Har inte skrivit här på länge, allt har varit så upp och ner. Simon är ute ur mitt liv för gott och på någon höger har Jacob kommit in i mitt liv igen. Det är inte som förr, han är förändrad, hur ska jag tolka det. Vi har varit på date i alla fall, har valt att hålla det hemligt. Känns för konstigt för att blanda in andra just nu, speciellt familjen dom gillar ju honom så mycket.

Det är så mycket som har hänt. Jag vet inte hur länge efter det sista inlägget men ett tag efter så hamnade jag på sjukhus. Jag hade bestämt mig för att jag inte ville leva längre och jag tog tag i saken. Rättare sagt, jag försökte ta tag i saken. Jag vet inte hur många tabletter jag svalde.

Allting var kaos, ingen fattade någonting. Efteråt så såg folk mig, min familj såg mig, tror ni inte det har gått över nu? Nu tror dom att allt är frid och fröjd igen efter några samtal hos en psykolog. Jag har till och med slutat gå dit, dom tror att allt är så bra. Bättre än innan är det ju, innan sammanbrottet. Fast... direkt efter när jag låg på sjukhuset, så tom har jag aldrig känt mig i hela mitt liv. Jag var någonstans mitt i mellan, mellan levande och död.

Nu är jag arbetslös eller arbetssökande, det låter bättre. Har precis tagit studenten och nu börjar livet. Det riktiga livet... säger dom. Dessutom börjar allvaret imorgon, allvaret med träningen och maten. Jag tänker inte se ut så här längre! Det blir bara värre.