Det är vad det känns som just nu.. Ett svidande öppet hål som inte går att stänga. Öppet så att alla kan peta och göra det värre. Vaknade upp imorse gråtandes. Eller imorse, jag somnade inte fören 06.00. Runt elva. Efter ett tag kunde jag somna om då drömde jag, jag drömde om honom. Det var en så verklig dröm för jag kände tyngden av honom även när jag tänkte på att det bara var en dröm.. och det gick att trycka mig hårdare mot honom så jag kände ännu mer. Kärleken fanns där.

Tillslut vaknade jag, ville bara somna om och drömma vidare. Jag somnade om men drömde inte vidare. Hoppas jag drömmer om honom inatt igen. Hoppas jag är exakt lika lycklig då. Jag vill leva i drömmarnas värld just nu.. bara tills smärtan är borta.